.

Nästan en månad sedan sist jag skrev. En månad sedan fotfästet bara försvann. Och sedan blev allt bara värre. Helt otänkbart värre. Det har varit en månad fylld av de mest ologiska av händelser. Försöker att få tankarna att rinna ut i tangenterna. Det enda som blir är ett enda stort virr varr av känslor. Det är svårt nu. Det mesta känns mörkt, det mesta känns kallt. Jag har trillat, jag har fallit, jag har inte orkat. Men en dag, kära vänner, en dag så kommer allt vända. En dag så kommer livet kännas sådär fint igen som det flera gånger förut har gjort. Men innan dess så är alla fina människor man har omkring sig det viktigaste. Det är det enda som räknas just nu. Det är svåra tider framför oss, men vi kommer klara det. Det som inte dödar, det härdar. Och det är så himla sant.