.

Trillade ner i ett hål av nostalgi mitt i pluggandet, dags att ta en paus och andas. Sitter med handledsvärmare (svinkall lägenhet och en kass hyresvärd som ej luftar element) och lyssnar på gammal (men ack så bra) emomusik och känner mig.... 5-6 år yngre? Usch, kan känna exakt samma känslor som då. Både fina och rent ut hemska. Den där ständiga osäkerheten i sig själv (som givetvis kommer och går än idag men som är så mycket bättre nu), den där känslan av att behöva passa in, att nästan jämt fundera över hur andra skulle tycka och tänka. Saknar fan inte att vara tonåring. Kanske saknar jag tryggheten. Den där tryggheten i att det alltid fanns någon som såg till att saker blev gjort, att man fick en spark i arslet när det behövdes. Men annars är jag ganska nöjd över att den tiden är passé.