.

Har tappat fotfästet en litenliten gnutta. Vill inget hellre än att landa med båda fötterna på jorden igen. Vilket jag givetvis kommer att göra. Såklart. Men ibland tar det en stund, och det måste man låta det göra. 
MEN, har ganska fina planer på g, det hjälper mig på traven ska ni veta.

En såndär dag då man inte vet var man ska göra av sig själv. En såndär dag då ingenting känns lönt. En såndär dag som vi kallar söndag. Men imorgon. Imorgon är det måndag och ny vecka. Startar den med en arbetsintervju (snap your fingers for me!) och sedan hänger jag med ett par av de finaste brudarna jag vet. Det gott folk, det är vackert.

Bli inte förvånade nu, men jag har gått och blivit dundersjuk. IGEN. Har jag inte världens bästa immunförsvar så säg. Det enda positiva med att vara sjuk är att man får vara barnslig. Man FÅR ligga i sängen hela dagen, man FÅR äta choklad till frukost, man FÅR skratta åt de mest omogna skämten som finns. Men annars så skulle jag föredra att vara pigg och alert, för uttråkad det blir man. Och man kan ju inte äta choklad hela tiden.

Ikväll har jag druckit kaffe på balkongen med en fin vän, pratat framtidsplaner och drömt mig iväg till sydligare breddgrader, samtidigt som jag känner för lite höst just nu. Som grädden på moset så har jag lyckats förstöra en tand. Älskar ju liksom att gå till tandläkarn sååå förbannat mycket. Åh.

Har haft nästan en hel vecka fylld med fina dagar. Yran har varit bäst. Jag har stämt med i hela Veronica Maggios senaste album, jag har skrikit till Orups "Magaluf", hamnat på golvet under Rebecca & Fiona, fått ont i hjärtat och känt glädjerus på samma gång av Håkan Hellström. Vi har badat, vi har solat, sovit ruset, ätit skräp, vi har åkt bil överallt och ingenstans. Jag har varit så avskärmad från verkligheten som det bara går, och det har varit väldigt skönt. Men nu är det back to basic som gäller, placerar dessa dagar i hjärtat och tar fram minnena en kall vinterdag. Det är fint.