.

De senaste dagarna har varit konstiga. Jag har varit någon jag inte kan känna igen, känt saker jag aldrig känt förut. Precis som om jag helt från inenstans fått en ond tvilling som är min motsats, som sitter på min rygg och som får mig att sjunka lågt. Och det skäms jag över nått så otroligt, så mycket att jag inte klarar av att skriva det i en enda stavelse. Det gör mig arg att jag bara inte kan njuta av det jag har och sluta tänka på saker som skulle kunna hända. Kanske är det för att jag aldrig vill ta någon för givet, kanske är det för att jag är rädd för att känna och älska för mycket, kanske är det för att jag tänker alldeles för mycket. Ångesten är total. Jag förvirrar mig själv och det känns som om jag vandrar runt i ett kolsvart rum utan att hitta lampknappen.

- jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll.

...just a little bit stronger, just a little bit wiser, just a little less needy and maybe i'd get there.