.

Överkonsumerar både mat, vatten och frukt. Bara sömnen som fattas. Vill så himla gärna vara okej till helgen. Vill vill vill! Nu väntar lite mer mat, Breaking news med Filip & Fredrik sen sömn enda till åttasnåret imornbitti.

Två golfbollar till halsmandlar, ett dunkande huvud och en nysande näsa. Det är höst! Har legat framför tv:en hela dagen, sett på Toy Story och sovit. Socker har förgyllt min dag, det gäller att inte tappa suget!

Vilken jävla dag. Insåg så fort jag slängde upp korpgluggarna att det var en dålig dag. Även fast solen sken ute. Försöker desperat göra mig själv på bättre humör. Äter godis till frukost, sjunger för full hals även fast det låter alldeles bedrövligt, ser på roliga filmer och lyssnar på bra musik. Men inte. Det är som förutbestämt att det är en typisk söndag. Hur kan det vara en dålig dag idag helt utan vidare, när det var en sådan bra dag igår helt utan vidare?

Fredag, sköna fredag. Har precis haft mamma och pappa på fika, bjuppade på nybakta kladdmuffins. Och dom kom med mat, så sjukt uppskattat!♥ Försöker hoppa tillbaka till livet igen, även fast det ibland känns svårt. Men idag är en bra dag, det börjar ljusna. Och ikväll vankas det säsongsavslutning på Marité. Blir bra det här. Life is precious.

 
oförskämt gammal bild, saknar hårfärgen oförskämt mycket

...men det finns det inte. Allt får helt plötsligt lite perspektiv. Den senaste fredagen var en konstig dag. En otroligt omänsklig och jobbig dag. Att ta farväl av någon, ett allra sista farväl, var en märklig känsla. Det kändes otroligt orättvist och hjärtskärande. Livet är verkligen inte logiskt, och framförallt inte rättvist många gånger. Och det värsta är att vi är så oförmögna till att göra någonting åt det. Vila i frid Kristoffer. Jag kommer minnas dig som den glädjespridare du var, och det är jag helt säker på att alla kommer göra. Du anar inte vilket stort intryck du gjort på så många människor, fina du ♥
 

Tillbaka i staden. Den här staden som kan få mig så hög, den här staden som kan få mig så låg. Den här staden får aldrig nog. En kväll fylld med smultronvin och P.S. I love you. Bäddat för gråtfest. Gråtfest en onsdagskväll. Helt okej. Eller vad man ska säga. I'm a wuss.

Nästan en månad sedan sist jag skrev. En månad sedan fotfästet bara försvann. Och sedan blev allt bara värre. Helt otänkbart värre. Det har varit en månad fylld av de mest ologiska av händelser. Försöker att få tankarna att rinna ut i tangenterna. Det enda som blir är ett enda stort virr varr av känslor. Det är svårt nu. Det mesta känns mörkt, det mesta känns kallt. Jag har trillat, jag har fallit, jag har inte orkat. Men en dag, kära vänner, en dag så kommer allt vända. En dag så kommer livet kännas sådär fint igen som det flera gånger förut har gjort. Men innan dess så är alla fina människor man har omkring sig det viktigaste. Det är det enda som räknas just nu. Det är svåra tider framför oss, men vi kommer klara det. Det som inte dödar, det härdar. Och det är så himla sant.