Life, is like a rollercoaster
Det var längesen nu. Längesen tankekaoset fick rinna ut genom tangenter. Längesen jag försökte nysta ut allt med bokstäver. Kan man inte bara stänga av ibland, finns det ingen automatisk spärr som trycker på off-knappen när det är dags att ta en paus?
Mitt huvud är just nu bara fyllt av en sak. Orättvisa. Oförmåga att styra över livets baksidor. Över dåliga saker som händer.
Min älskade Vic, du är den starkaste människan som någonsin gått i ett par skor. Snart är livet på fötter igen, snart får vi kramas igen. Allt du måste klara, klarar vi tillsammans! Jag älskar och längtar efter dig. Räknar dagarna. <3
