.

Ikväll har jag fått världens vårkänslor, jag har invigt mina solglasögon för i år och jag har längtat efter att få ta årets första cykeltur. Men mest av allt så har jag saknat min lilla odåga till hund. Jag står snart inte ut. Minns knappt när jag sist var i Mattmar och pussade på honom. Men i påsk, i påsk. Nu ska jag fortsätta längta, parkera mig i soffan och hoppas på att Filip och Fredrik kan uppmuntra mig medans jag försöker få i mig någon form av föda utan att avlida i smärtor. Haha, det är verkligen synd om mig alltså.

underbara älskade