upp på taken, över staden

Går runt och känner mig nervös hela dagarna. Känns som att jag är rastlös. Eller kär. Det förstnämnda är helt sant, det andra kunde inte bli mer osant. För det är jag inte. Men det är så det känns. Konstigt det där.
Dags för lite mat i kistan sedan bege sig in mot staden och en kväll med en skön en. I finvädret förstås.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0