Jag ställer mig upp, borstar av smutsen från mina knän

Klockan är bara 15 och ändå har den här dagen känts som en evighet. Är tacksam över min syster, som fångar upp mig varje gång jag tappar modet. Tack. Nu ser jag fram emot några liter kaffe och en uf-rapport som ska skrivas klart. Kommer spendera de närmsta två dagarna med näsan i plugg, tar dock en paus imorgon dag för att träffa en gammal favorit. Ska bli fint. hej


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0